Kapitel 3 vers 7–13

Således skall alla i allt ha regeln till läromästare och inte lättsinnigt vika av ifrån den. Ingen i klostret skall följa sitt eget hjärtas begär. Och ingen skall understå sig att tvista med sin abbot på ett oförskämt sätt eller utanför klostret. Den som tillåter sig sådant skall straffas enligt regeln. Abboten skall å sin sida göra allt i gudsfruktan och under iakttagande av regeln, medveten om att han utan tvivel måste avlägga räkenskap för alla sina domar inför Gud, den rättvise domaren. Men om det gäller mindre viktiga angelägenheter i klostret, skall han bara anlita de äldres råd, såsom det står skrivet: ”Gör allt med råd, så slipper du ångra det du gör”.

Jag hörde en gång en benediktinermunk få frågan: Men lever ni verkligen efter Benedikts regel, den är väl typ 1000 år gammal? Munken i fråga som älskade historia rätade på ryggen och sa med ett leende: Javisst lever vi efter den, men den är inte 1000 år utan 1500 år. Han fortsatte med att säga att det är lättare att följa en antik klosterregel än nyare regler som kommit till under tex. 1900-talet. För om man följer en ”nyare” regel så kan man få för sig att man ska följa den till punkt och pricka vilket kan vara ganska svårt när samhället ändras. Med en regel från 500 talet så är det uppenbart att man inte kan följa den bokstavligt. Istället får man anstränga sig för att finna dess kärna och huvudbudskap och gemensamt fundera på hur man kan gestalta det idag.

Några poänger från ovanstående verser som kan vara viktiga i en sådan reflektion är följande:

  • Både abbot och övriga klosterinvånare är underställda regeln, abboten kan inte använda sin makt för att bara göra som han själv vill. Därmed undviks tendenser till despotism.
  • Man får tvista med abboten, bara man gör det på ett respektfullt sätt. Det Benedikt vill undvika är ”slagsmål” med ord där man försöker driva igenom sin egen vilja till varje pris. Den typen av förhållningssätt tenderar att göra det svårare att uppfatta Guds vägledning. Dessutom skapar det väldigt dålig stämning.
  • ”Att straffas enligt regeln” är ett uttryck som återkommer lite då och då. Exakt vad Benedikt menar med det är osäkert eftersom han inte skrivit ned någon exakt bestraffningsskala. Aquinata Böckman lyfter fram att grundtextens ord på latin är regularis disciplina vilket kan översättas på flera sätt. Tex. som ”regelns disciplin” eller ”lärande enligt regeln”. I vilket fall verkar syftet ha varit att hjälpa den felande munken att komma till rätta med orsaken till sina felsteg vilket är ett vidare perspektiv än att bara straffa den som gjort fel.
  • När det gäller beslutsfattande så behöver inte alla samlas för varje liten sak. Men alla beslut ska föregås av samtal mellan flera personer.

 

 

 

 

Share: