I lördags, på den helige Benedikts festdag, deltog jag i en bön över internet som ordnades av Monasteries of the Heart, det ”outreach-projekt” som systrarna i Erie, Pennsylvania, driver. Det var första gången de ordnade något liknande, men det blev mycket lyckat. Vi var nästan hundra personer från olika delar av världen som kunde delta i bönen. Det fanns också tid för att dela tankar och känslor med varandra.
För mig gav detta verkligen mersmak, och jag planerar att utforska till exempel Meditation Chapel där man kan meditera med andra med hjälp av zoom.
Nedan är en dikt som lästes i bönen som berörde mig, skriven av Lynn Unger.
Ta hand om er, kära medlemmar i Benedikts vänner, och låt oss vara förenade i bön i dessa ovanliga tider! /Annika

What if we thought of this time
As the Jews consider the Sabbath –
The most sacred of times?
Cease from travel.
Give up, just for now,
on trying to make the world
different than it is.
Sing. Pray. Touch only those
to whom you commit your life.
Center down.

And when your body has become still,
reach out with your heart.
Know that we are connected
in ways that are terrifying and beautiful.
(You could hardly deny it now.)
Know that our lives
are in one another’s hands.
(Surely, that has come clear.)
Do not reach out your hands.
Reach out your heart.
Reach out your words.
Reach out all the tendrils
of compassion that move, invisibly,
where we cannot touch.

Promise this world your love–
for better or for worse,
in sickness and in health,
so long as we all shall live.

–Lynn Ungar